Om årstidene:
~ Det var høgsommarstid, og eit vidunders vér: dagandes dag med blåna og sol, så eit jamdøgers regn så det søya i jorda, og dermed stod sola der att og stråla og mana, det var liksom det strøuma signing ned frå eit stort og godt hjartelag. Jorda låg og anda varme, ein takksam og grotung varme, det vilde ein vel kor ein snudde seg; når vinden strauk over bjørklia eller grasvollen, susa det djupt imot bringa på ein, og så kom han berande med fangen full av lauvlukt og blomsterdåm og alt det dyraste han visste, myrgrase og porsen kom og minte seg, og strandblommane og tangfjøra og mange andre små kjenningar ~
~ Olav Duun ~